Thursday, August 25, 2011

Fadern och skogsfrun

Sitter och tittar igenom lite anteckningar jag gjorde när jag läste om skogsrån på folkminnesarkivet i Stockholm. Det finns många stereotypa sägner, men det finns också många intressanta självupplevda berättelser (”memorat” i Carl Wilhelm von Sydows terminologi). Många kunde verkligen få en att fundera över de människor som berättade dem – och om deras omgivning.

En av dessa var en mycket märklig utsaga av en 95 år gammal kvinna i Uppland, från 1950. När man läser det fylls man faktiskt av förundran. Menade hon vad hon sade? Eller drev hon kanske med den folkloristiske upptecknaren?

Ja, döm själv. ”Min far låg mycket i kolskogen på vintrarna och han vänslades och hölls med skogsfrun så han alltid hade tur i skogen … så det var bara att gå in efter bössan . . Han ville ej erkänna att han hölls med skogsfrun men det visste ju alla i alla fall att han gjorde”. (Erica Edin, född 1855. Uppt. 1950).

”Det visste ju alla” att hennes far ”hölls med skogsfrun”. Trodde hon verkligen detta, eller var det en omskrivning för något annat? Och vad trodde egentligen ”alla”?

När jag läste detta beklagade jag verkligen att tidsmaskiner tyvärr inte existerar. Erica Edin var 95 år 1950 så det lär inte löna sig att slå upp henne i telefonkatalogen. Och jag misstänker att upptecknaren med stor sannolikhet är död också.

Så jag får nog aldrig svar på mina frågor. Tråkigt nog.

Erik Rodenborg augusti 2010

Wednesday, August 17, 2011

Tara

/Detta skrev jag i slutet av mars 2010, men kom sedan av mig och fortsatte inte att leta information om Tara, vilket kanske var dumt./

Har de senaste dagarna blivit sällsamt fascinerad av en kvinnlig entitet inom framförallt den tibetanska buddhismen. Hennes namn är Tara, och kallas på olika ställen omväxlande gudinna och Bodhisattva. Engelska Wikipedia har en artikel om henne.

Starka kvinnliga entiteter är inget man normalt förknippar med buddhism och jag har bestämt mig att ta reda på så mycket som möjligt om henne.

Nedan: Avbildning av Tara, från Nepal, från 1300-talet.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/ac/GreenTara150.jpg

Wednesday, August 10, 2011

De dyrkade Maria före den katolska kyrkan

Mariakulten ses idag som ett av de främsta uttrycken för en katolsk ortodoxi. Den skiljer den katolska kyrkan från den protestantiska, och ses ofta av ultradogmatiska delar av den katolska kyrkan som en vattendelare som skiljer ut katolicismen från olika kätterier. Men faktum är att Mariakulten från början inte var en del av den katolska kyrkans dogmatik. Det var till och med så att den första grupp som började "dyrka" Maria i rituella former fördömdes som kättare.

Även om kyrkofäder som exempelvis Irenaeus, Tertullianus och Justin martyren ansåg att Maria var den ”andra Eva”, som i motsats till Adams hustru fritt och villigt lydde Gud. (Ashe 1988:124 ff) kritiserade faktiskt många kyrkofäder Maria. Irenaeus kritiserar hennes ”brådska” på bröllopet i Kana och noterar att Jesus tillrättavisade henne; Tertullianus betvivlar att hon alls trodde på Jesus; Origenes anser att hon var troende men att hennes tro vacklade mot slutet (Ashe 1988: 129).

Den teoretiska grunden för Mariakulten lades egentligen vid kyrkomötet i Nicea 325, som fördömde det arianska ”kätteriet” och slog fast att Kristus var gudomlig, ”av samma väsen som fadern”. Men trots detta skulle det dröja över hundra år, till kyrkomötet i Efesus 431, innan det fick definitiva konsekvenser för synen på Maria.

Det enda exemplet på en renodlad kult av Maria före 431 finner vi utanför kyrkan. Epiphanius, biskop av Salamis, skrev någon gång mellan 374 –77 e.kr. Panarion, som gick igenom och fördömde olika kätterska strömningar. Nummer 79 av dessa kätterier är en grupp som Epiphanius kallar kollyridianer, som enligt honom begår misstaget att dyrka Maria. Denna grupp består enligt Epiphanius av kvinnor. Han fördömer dem som dumma, föraktliga och inspirerade av djävulen. Hela hans text stinker av kvinnoförakt.

Jag väljer ändå att citera direkt från den eftersom det är den enda text vi har om denna märkliga grupp. Samtidigt får vi ju dessutom lära oss lite om Epiphanius avgrundsdjupa kvinnohat!
”För vilka är de som lär ut denna lära om inte kvinnor? Kvinnor är till sin natur instabila, är både vacklande och har en låg intelligens. Därför spydde djävulen uppenbarligen ut detta misstag genom dem. ...För några kvinnor dekorerar en fyrkantig stol genom att täcka den med fint linne, och på en speciell dag på året sätter de fram bröd och ger det som ett offer i Marias namn. De tar alla del av brödet. . Dessa kvinnors galenskap visar än en gång den förledda Evas sjukdom. Deras lära är ett verk av demoner eftersom kvinnor aldrig verkat som präster, inte ens Eva själv. Både gamla och nya testamentet visar att endast män förrättar offer och oavsett hur ärad Maria än var gavs hon aldrig prästerskapets makt. Vad de kollydirianska kvinnorna gör är dumt, vansinnigt, avgudadyrkan och djävulens verk. … Ja, låt Maria bli ärad, men låt fadern, sonen och den heliga ande bli dyrkad; låt ingen dyrka Maria!" (Från Benko 1993: 172).

Epiphanius klagar också över att denna grupp verkar anse att kvinnor bör får bli präster. Han tillägger: "/Gud/ gav henne /kvinnan/ inte uppgiften att utföra dop eller välsigna lärjungar, eller gav henne uppgiften att styra världen" (citerat i Ashe 1988: 151). Den sista meningen gör en onekligen ganska nyfiken på vad "kollyridianerna" egentligen var för en grupp... Klart är dock att de står för den första dokumenterade Mariakulten i historien. Mindre än hundra år senare lades dock grunden för en annan typ av “dyrkan” av Maria, inom den officiella kyrkans ramar.

Den grupp som Epiphanius så vildsint angriper ska ha uppstått i Trakien, som
nuförtiden är delar av länderna Bulgarien, Grekland och Turkiet och spreds sedan till södra Ryssland. De spreds även till Arabien. De verkar ha existerat över en lång tid.

För katolska kyrkan dröjde det till 431 innan någonting som kan kallas för en kult av Maria blev tillåten. Vid kyrkomötet i Efesus detta år diskuterades relationerna mellan Jesu mänskliga och gudomiga natur. De två huvudopponenterna var Nestorius och Cyril av Alexandria. Nestorius hävdade att Jesu mänskliga och gudomliga natur var strikt åtskilda. En av konsekvenserna av detta var att Maria inte kunde benämnas ”Theotokos”, gudaföderska, vilket hon till och från hade gjorts alltsedan Origenes. Maria var moder till den ”mänsklige" Jesus men inte till den gudomliga Kristus. I motsats till denna uppfattning hävdade Cyril att Jesu mänskliga och gudomliga natur var så intimt kopplade till varandra att de inte på detta sätt gick att skilja åt. Nestorius förlorade striden, (Benko 1993: 253 ff).

Diskussionens utgångspunkt var Jesu karaktär, inte synen på Maria, men när beslutet väl var fattat uppstod spontana glädjedemonstrationer på gatorna i Efesus, som intressant nog en gång var centrum för kulten av Artemis/Diana:
”Uttalandet mot Nestorius blev en signal för en explosion av glädje, inte för slutsatserna om Kristus, utan för dess biprodukt: Maria var guds moder och kunde dyrkas utan problem. Cyril och hans hejdukar eskorterades genom en delirisk stad, med fackeltåg och rop som "Prisad vare Theotokos". I sanning stor, efter hennes korta frånvaro, var efesiernas Diana." (Ashe 1988: 191.)

Den sista meningen syftar på att de som dyrkat "hedniska" gudinnor som exempelvis Diana, kunde hälsa det faktum att det på nytt var tillåtet att dyrka en kvinnlig aspekt av det gudomliga med någon form av igenkännande glädje.. (Detta tema förkommer också på ett ganska rörande sätt i den allra sista scenen i TV-versionen av "Mists of Avalon", som TV 3 visade i början av 2005.)

Vad som en gång fördes fram av grupper av kvinnor, som av hierarkin förkastade som "kätterska" och implicit som "feministiska" togs sedan över av hierarkin och blev istället en del av ortodoxin. Möjligen visar detta att de kvinnliga elementen i religionen endast med svårighet kan trängas bort. De har en tendens att komma tillbaka i sammanhang som ingen kan ana...


Referenser
Geoffrey Ashe, The Virgin: Mary´s cult and the re-emergence of the Goddess, London/New York 1988
Stephen Benko, The virgin goddess : studies in the pagan and Christian roots of Mariology, Leiden 1993

Erik Rodenborg

Monday, August 1, 2011

...och se gärna...

... "Signs Out Of Time" , en tankeväckande dokumentärfilm om Marija Gimbutas och hennes teorier.

På You Tube är den uppdelad i sju delar. Efter att en del slutat, ligger inte nästa del alltid i centrum av bilden, men den går mycket snart att hitta.

Jag såg filmen första gången 2005 när den visades på Stockholms universitet. Det var Eva Moberg som bjöd in mig. Hon och några andra hade organiserat ett möte, som började med visningen av den filmen, och fortsatte med en mycket givande diskussion.

Den är som sagt väl värd att se!