Thursday, September 27, 2012

Näsåker

En av det  trevligaste och mest rofyllda platser jag någonsin varit i (fyra gånger totalt!) är nog Näsåker. Att den ligger så nära Nämforsens hällristningar bidrar förstås också…

Tealogerna och de lokala föreningen Kvinnominne började 2007 hålla något de först kallade "Gudinneveckor", senare "Gudinnedagar" där.

Det var tillställningar med föredrag, workshops, artister, och annat. Fokus var alltså på ämnen som gudinnetro och förpatriarkala samhällen. Jag var där och höll föredrag 2007, 2008, 2009 och 2010.

2008, 2009 och 2010 var jag där hela tiden, inte bara när jag höll föredrag.

2010 var jag så lyrisk efter att ha varit där så att jag började fantisera om att bosätta mig där... Det kändes som sagt rofyllt där. Det blev nu inte av, vilket kanske märks.

ALLT var inte rofyllt i och för sig, det var en massa strul också. Men strulet var ganska charmigt. Det med.

De två senaste åren har jag inte varit där. Jag märker att jag saknar det.

Nedan har jag lagt upp mina spontana kommentarer om Näsåsker jag skrev 2007, 2008, och 2010.

Räckebergskyrkan

/Från min huvudblogg 23 december 2010/

Idag är det nästan exakt ett halvår efter en fascinerande utflykt. Den 22 juni på Gudinneveckan i Näsåker åkte vi ut med bilar för att besöka diverse sevärdheter i trakten. En av dessa var Räckeberget, eller mer exakt en så kallad tunnelgrotta i berget, som kallas Räckebergskyrkan, eftersom man med lite fantasi kan associera dess form till en kyrka.

Innan vi åkte dit hade vi fått instruktioner om att man måste ta med sig en massa kläder, för det skulle vara SÅ kallt i grottan. Jag såg framför mig en lång, slingrande gång som aldrig tog slut och med minusgrader.

Vi parkerade bilarna vid utkanten av en skog. Jag hade fått uppfattningen att berget och grottan skulle ligga i närheten. Allting är relativt, som bekant, och mitt intryck är nog att vi faktiskt gick i det närmaste en timme genom skogen innan vi nådde fram.

När vi kom fram insåg jag snart två saker. Dels att grottan inte var speciellt lång. Man kunde se rakt igenom den så fort man kom in. Det andra var att det visserligen var svalt i den men att uppmaningen att ta på sig en massa extrakläder var helt onödig.

Och i själva verket var de delar av grottan som man lätt kunde ta sig in i så pass liten att vi fick gå in i grupper om fem och fem.

Men det var ändå en stor upplevelse. Det fanns något fascinerande. och rofyllt med denna märkliga naturliga tunnel. För de som undrar varför Gudinneveckan organiserade en utflykt just till grottan kan ju sägas att grottor var naturliga kultplatser i förhistorisk tid. Men behöver bara tänka på de målade grottorna från äldre stenåldern. Och mycket tyder faktiskt på att dessa grottor i sig betraktades som kvinnliga. Det en slutsats som exempelvis André Leroi-Gourhan, en av de mest kända auktoriteterna på paleolitisk grottkonst, drog.

När man stod i Räckebergskyrkan kunde man faktiskt förstå varför grottor en gång sågs som heliga.,

Men sedan skulle vi ju tillbaka. Och efter den långa promenaden genom skogen fram och tillbaka till Räckeberget blev vi ganska hungriga. Men, det dröjde ganska länge innan de av oss som satt i två av bilarna fick mat. Vi körde nämligen vilse och kom inte fram förrän sent på kvällen, närmare bestämt klockan 23. Men vi var nog nöjda i alla fall. Dagen hade som helhet varit både en upplevelse och ett litet äventyr.

Gudinneveckan i Näsåker 2010

/Från min huvudblogg 25 juni 2010/

Är tillbaka från Gudinneveckan i Näsåker.

Den var en upplevelse. Å ena sidan, och framförallt - värme, gemenskap och glädje - å andra sidan strul... Men strulet gjorde den på sätt och vis än mer intressant.

Näsåkers gudinneveckor är väl kända för både glädje och strul men gradvis har planeringen blivit lite bättre.

Så årets vecka skulle kanske ha kunnat ses som den mest rationellt planerade hittills - om det inte vore för tisdagens utflyktsdag. Vi åkte runt med bilar för att bland annat se Gene fornby och "Räckebergskyrkan". Bilarna skulle åka i karavan, var det tänkt.

Men det blev inte riktigt så.

Jo, vi kom till platserna vi skulle se och de var verkligen värda att besöka. Men sedan...

Vill inte gå in på några detaljer i det scenario som utspelade sig, men - för att nu bara ta ett exempel - just vår bil kom hem 23.00, fast det var menat att vi skulle kommit hem till maten 17-18, sisådär.

Under några dramatiska timmar påminde nog vår utflykt mest av allt om TV4:s serie "Lost”. Om vi i vår vilsekomna bil inte hade stött på en bilist som gav bort sin bilkarta (!) till oss vet nog ingen riktigt vad som skulle ha hänt...

Men just sådana scenarior förstärkte trots allt glädjen. Se här, ett minne för livet, en oförglömlig händelse, om något. En riktigt spännande resa, med andra ord. :-)

Uppriktigt sagt, har jag sällan haft så roligt som under Gudinneveckan 2010. Det dråpliga strulet var nog pricken över i…

Gudinneveckan i Näsåker 2008

/Från min huvudblogg 20 juni 2008/

Har just kommit hem från den andra gudinneveckan i Näsåker. Den arrangerades av Tealogerna och den lokala föreningen Kvinnominne. Jag är precis som förra året väldigt glad över att ha varit där, det var givande, roligt, lärorikt.

Nyandlighet kan betyda mycket. Det finns auktoritära sekter, av det mer ruggiga slaget. Men här fanns ingen sekterism, men en gemenskap runt sökandet efter ett alternativ till den patriarkala gudsbilden.

Näsåker ligger vid Nämforsen, med sina hällristningsbilder,som domineras av avbildningar av Älgkon, som troligen var en gudinnefigur som dyrkades både i Skandinavien och Sibirien. Åtminstone är det en tolkning som för mig ter sig mycket rimlig.

Det var alltså en passande plats för Gudinneveckan, och en passande tid, veckan före midsommar.

Det är lite som julafton för en del barn, när Gudinneveckan slutar kommer man på sig själv med att längta efter nästa...

Gudinnevecka

/Från min huvudblogg 22 juni 2007/

Jag har just kommit från Näsåker. Där har det varit en gudinnevecka arrangerat av Den Uppvaknande Gudinnans Center/ Kvinnominne. De som vill titta lite på vad det är för något kan gärna kolla på deras hemsida på http://kvinnominne.se/

Jag var nu bara där de två sista dagarna. Jag var inbjuden för att hålla två föredrag om debatten om gudinnetro och matriarkala samhälen.

Jag vill bara säga att trots att jag bara var där två dagar kände jag mig oerhört glad över att vara där. Det var så fint, hela stämningen gjorde mig glad. Det var en tillställning präglad av glädje, entusiasm, humor – och för all del en hel del kaos också…

Ja, det var entusiasm – men absolut ingen fanatism. Det var inte någon sekt i vardande som tog initiativet… Det var helt enkelt en grupp kvinnor, som ville få ämnet gudinnetro och det gudomligt kvinnliga belyst ur olika synvinklar.

Jag är tacksam och rörd för att jag blev inbjuden, och jag kände mig på ett djupgående sätt hemma där.

Det ska bli en ny gudinnevecka nästa år, och jag kan rekommendera alla som är intresserade av ämnet att hålla utkik på Kvinnominnes hemsida när det börjar närma sig. Jag tror nästan alla som var där var nöjda, och det blir nog ännu bättre nästa år…

Sunday, September 16, 2012

Rå och rånda som begrepp

/Skrevs  hösten 2006. Jag har gjort några ändringar;  har bland annat på ett ställe ersatt  "han/hon" med "hen"./

Skogsrån har ju blivit förtalade som huvudsakligen karltokiga och förföriska. Och de var de förstås, ibland, men framför allt var de ”rån”. Dvs de rådde, de härskade. Det är en helt och hållet vedertagen etymologi bland forskarna.

I Dalarna talade man inte om skogsrån, man talade om ”rånda”. Rånda var den som rådde över naturen, och det kunde gälla skogarna, bergen eller andra delar av naturen. På så sätt blir allt tydligare. Grunden i råföreställningen var att väsen, vanligtvis kvinnliga, härskade över naturen. De skyddade naturen, men också de människor som var förnuftiga att hålla sig väl med dem.

Skogen, sjöarna, bergen sågs i folktron som styrda av kvinnliga rån.

Men vad som är mindre bekant är att även det av människorna skapade ofta hade rån som vakade över det. De flesta har hört talas om tomten, men kanske inte tänker på att tomten i grunden är ett gårdsrå, med samma relation till gården som skogsrået har till skogen.

Nu är tomten nästan definitionsmässigt manlig, men det fanns andra gårdsrån, som inte kallades tomtar. Dessa var oftast kvinnliga. I ladugården fanns ibland ”ladugårdsdejan”, ett kvinnligt rå, och till och med i sågverket fanns ofta ett kvinnligt rå. Dessa rån kunde till exempel straffa de som utnyttjade sågen dygnet runt, och inte tänkte på att sågen måste få vila….

Men om någon skulle tro att gårdsrån och deras motsvarigheter i andra verksamheter (det fanns också till exempel skeppsrån) var något underkuvat tjänstefolk har hen så fel som det bara kunde bli. Dessa väsen måste respekteras – om det inte skedde kunde de förfärligaste saker hända. Även där finns en grundläggande likhet mellan naturens rån, som skogsrån, och de rån som är kopplade till mänsklig bygd.

Naturens rån var mer ambivalenta till människorna än vad råna som kopplades till det av människan skapade var, och det är ju ganska naturligt. För ett skogs- eller sjörå var naturligtvis människan en utifrån kommande inkräktare. Hennes uppgift var att råda över skogen eller sjön – människan var ju i grunden ett främmande element. För bebyggelsens rådare var tvärtom människan ett centrum i deras egen verksamhet.

Det finns något vackert i hela tanken på rån. Världen omkring oss är besjälad av väsen som på något sätt har (eller kan få) en relation till oss, och som samtidigt har en omvårdande och rådande funktion. Tanken är på många sätt tilltalande, och om inte kyrkan, i synnerhet efter reformationen, hade demoniserat hela råföreställningen skulle det ju ha kunnat utgöra en del av en religiös föreställningsvärld om tillvaron omkring oss, som skulle kunnat inge många en större trygghet än vad de kan få av flera idag gångbara religiösa världsbilder…

Litteraturtips

Åke Hultkrantz (red), The supernatural owners of nature : Nordic symposion on the religious conceptions of ruling spirits (genii loci, genii speciei) and allied concepts Stockholm 1961