Här kan man lyssna på ett föredrag, med bilder, av Kirsten Brunsgaard Clausen
om (bland annat) vad som brukar kallas fornborgar från yngre
bronsåldern. Det är nu inga militära installationer som man trodde
på 1800-talet utan snarare festplatser
De fanns inom ett
fredligt samhälle som inte verkar vara patriarkalt och där kvinnor
verkar haft en stark ställning. Ett samhälle som Kirsten också försöker
ge en mer allmän bild av.
Föredraget ställer väsentliga frågor. Jag rekommenderar det gärna.
En del inslag är lite spekulativa, men Kirsten argumenterar även här ofta mycket övertygande.
Som jag ser det är hennes totalbild av kulturen i yngre bronsåldern också övertygande.
Men
innan jag går vidare vill jag först komma med en anmärkning. Kirsten
berör att indoeuropeiska patriarkala nomader från Centralasien invaderar
Europa redan före 3000 f.kr, men menar att den tidigare av allt att
döma kvinnodominerade kulturen (som det verkar av hennes beskrivning)
oavbrutet levde kvar i Norden ända till ca 500 e.kr.
Jag ser
detta som en förenklad bild av vad som hände. Från arkeologin vet vi att
stridsyxekulturen, som var en avläggare till den indoeuropeiska
patriarkala snörkeramiska kulturen, kom till Sverige redan 2900-2800
f.Kr. ¨
Den efterföljdes av den äldre bronsåldern, med jättelika
gravhögar där endast en person (troligen härskare) var begravda, och
en kultur där krigiska element spelade en uppenbar roll, vilket
avspeglas i konsten
Men de krigiska och patriarkala dragen
verkar sedan nästan totalt försvunnit i yngre bronsåldern, så Kirstens
analys av den perioden är sannolik, i alla fall i en mycket hög grad.
Kirsten
argumenterar för att ett militariserat patriarkat kom till Sverige via
Attilas hunner och det har jag inga vägande invändningar emot. Men allt
talar alltså för att kulturen i Norden redan tidigare
patriarkaliserades under slutet av neolitikum (då stridsyxekulturen kom)
och till stor del förblev patriarkal under äldre bronsåldern.
Men
sedan hände alltså något. Den yngre bronsåldern verkar blivit mycket
mer jämlik, och de krigiska dragen i konsten försvinner som sagt. Då
dyker också upp kvinnofiguriner som liknar de som fanns i det
förpatriarkala Europa.
Så, återigen, Kirstens beskrivning av kulturen under yngre bronsåldern kan mycket väl vara helt adekvat.
Föredraget är intressant, och presenteras dessutom på ett mycket sympatiskt sätt. Se det gärna.
