Eva Moberg är död

/Skriven 24 maj 2011/

Fick alldeles nyss reda på att Eva Moberg är död.

Jag blir väldigt ledsen. Jag visste att hon var allvarligt sjuk men jag hoppades in i det sista.

Jag fick kontakt med Eva Moberg 2004 och vi träffades då och då under flera år.

Hon tog kontakt med mig för att hon var intresserad av Marija Gimbutas och teorier om förhistoriska matrifokala samhälllen. Hon såg dessa som avgörande argument mot dagens patriarkala ordning och som en inspiration till ett arbete för en bättre värld.

Hon visste att jag delade dessa åsikter coh hade forskat om ämnet. Därför tog hon kontakt.

Det var alltid givande att träffa henne. Hon hade stora kunskaper och var väldigt initierad.

Hon hade en både ovanlig och fin kombination av entusiasm och vänlig distansering som gick rakt in i mig. Förlåt mitt tafatta och kanske konstiga ordval, men jag letar efter ord för något väldigt speciellt som jag uppskattade och jag kan inte hitta något bättre.

Märker att jag blir mer och mer ledsen när jag skriver.

Men jag vill säga att jag hoppas att hennes fina teaterpjäs om Çatalhöyük som skildrar diskussionen mellan en akademisk arkeolog, och en kvinnlig "tealog" om beläggen för gudinnetro i den nio tusen år gamla staden, kommer att sättas upp. Det låter förstås som ett väldigt udda ämne för en teaterpjäs, men jag tycker den är både bra och tankeväckande...

Världen är tommare utan Eva Moberg. Definitivt.

Men minnet av henne kommer ju att leva.


PS. Det känns förresten märkligt att jag läste hennes bok "Kvinnor och människor" (som kom ut 1962) redan när jag var 15 år, 1970. Jag tyckte om den och den påverkade mig.

Det var nog den allra första boken i den andra feministiska vågen i Sverige. På så sätt var hon en banbrytare och en föregångare till 70-talets kvinnorörelse!